Varför skuggor är så givande

Det är i skuggorna vi börjar det inre arbetet både med enneagramet och shamanism. För att se det vi behöver läka.

Det är skuggorna som skapar elden så att vi kan ta oss till den andra polariteten. Eller, för att tala modern psykologi eller shamanism så går vi från maktlösa och inlåsta (Karpmans triangel) till närvaro genom att se, erkänna och släppa skuggan. Vi stannar tills vi har lärt oss vad skuggan vill berätta. Vi har inget val. Detta är ödmjukande. Att uppleva hur maktlösa vi är. Och sedan efter läkning, att ha respekt för den delen inte bara i oss själva, utan även i andra människor.

Och så nyfikenheten. Det vackra i när den vaknar. Först för att vi klarar att röra oss där vi förut överreagerade .

Att våga låta det omedvetna bli medvetet ger dig makten över ditt liv. För om skuggorna är dina och inte andras så är även ljuset ditt. Och detta kommer också inifrån. Genom att se dina skuggor skapar du ljus. Så ser balansen ut. Du behöver inte fly från dig, du behöver inte förneka dina laster. Att våga se sig själv i ljus och mörker så att du accepterar dig. För när du accepterar dig då kan du släppa dig själv. Att våga ge utifrån att du är läkt gör att du kan lyssna på andra, ge till andra, hålla andra. För att du redan har fått. För att du är full.

Du kan nämna missbruk och skamliga beteenden högt så att du vågar röra dig igenom och låta deras magnetiska dragkraft tappa sitt grepp. Genom att älska där du förr skämdes låter du delar av dig komma hem. Där kan vi behöva en shamanskt illuminationsprocess.

Vi är byggda av många lager. Egoskal med paradoxala åsikter som vi ser. Så att vi läker ut kriget inuti. Dansen mellan polariteterna finns i varje människa. Att lära sig att se det unika och det kollektiva, röra sig mellan det personliga i uppväxten och gåvan den vill förmedla.